Tiden bara går

Dagarna rullar på och helt plötsligt va Januari snart slut.
Och jag fyller år.. 19 hela år.
2013.
Det är i år det händer mycket.
Det är i år som jag avslutar 13års skoltid, varav 3 av dem vart på gymnasiet i Karlstad.
Det betyder alltså att det snart är hela 3 år sen jag lämnade Kvistberget och min gamla goa klass för andra utmaningar.
3 år. 3 år som känns som igår.
Jag kommer att lämna något som funnits hos mig i 13 år om bara några månader.
Men det kommer även vara de roligaste månaderna fram tills dess.
Magaluf. Balen. Studenfesterna. Och slutligen, Studenten.
Har jag aldrig haft roligt förut så ska jag ha det då!
 
Men det är just det, dagarna försvinner så fort så man inte hinner med något känns det som.
Jobb. Häst. Vänner. Fester. Skolan. Och en massa mer fyller ut dagarna så de går till ända.
 
Men det är heller inte bara problemfritt.
Det finns saker som stör ibland, saker som gör det svårare.. eller lättare.
Saker som man inte vill göra.. men ändå vill man.
 
Det är alla dessa tankar, tankar om allt.
Precis allt.
 
Men, jaha?
Vad blir det av det här?
Tja.. den som lever får se!
So long my friends.
 

Idé till projektarbetet

Jag har en idé till projektarbetet som jag har i 3an, en rolig och intressant idé.
Problemet är att koppla den till linjen och sen hitta såkallat "material" till den.
Men fundera kan man ju göra och jag ska nog ta och kolla upp det lite mer...

Vila i frid farfar ♥

Min fina underbara farfar.
Kan inte förstå att du verkligen är borta, att jag aldrig mer kommer att få sig dig igen.
Aldrig höra din röst.
Aldrig känna din varma hand i min.

Du ställde alltid upp, du skjutsade mig när jag behövde skjuts någonstans och om inte någon annan kunde hämta mig.
Det finns så många fina minnen med dig, och jag är glad att jag har upplevt så mycket med dig.
Att du alltid funnits där.
 
Som när vi åkte bil, och du gasade på lite extra och sa, "håll i huve nu!".
Eller när vi lyssnade på Arvingarna tillsammans och just låten, Kan man älska nån på avstånd.
Den låten väcker minnen. Fina minnen.
Jag skulle tro att det är en av de första låtarna jag lärde mig utantill.

Jag kommer ihåg när jag var mindre och jag sov hos dig och farmor,
när jag kom smygandes in på natten och la mig mellan er.
Och när jag och farmor alltid spelade kort och du kallade oss för "kortmajjor".
Eller när jag alltid åt bullar och du kallade mig för "bullisa".

När vi la oss på kvällarna brukade alltid du säga, "gonatt med dig hedvig" och jag svarade, "gonatt med dig..." jag hade inget speciellt namn när jag svarade, jag brukade alltid ta det första som dök upp.

Ett annat minne med dig är när du satt vid köksbordet och rakade dig.
Då satt jag alltid i ditt knä och kollade på,
för det sista du gjorde var att ha på dig rakvatten och då fick jag också ha på mig det.
Så jag luktade farfar sen, inte rakvatten, utan farfar.
En av de godaste lukterna jag vet.

Ja farfar, jag har upplevt en hel del med dig.
Jag har många roliga minnen, många gamla, men också nya.
Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig.

Jag lovar dig farfar, att jag ska uppfylla din dröm, och min, att bli polis.
Jag vet hur gärna du velat se mig den dagen jag blev det, men den dagen dröjer några år till och tyvärr kunde du inte vara med att dela den med mig.
Du har alltid trott på mig, och jag ska inte göra dig besviken.
Jag är farfars lilla Hanna.

Vi syns farfar.
Vi ska ta hand om farmor, oroa dig inte.
Farmor tar hand om oss och vi tar hand om henne.
Tack farfar för den tiden som vi haft tillsammans.
Gonatt med dig Hedvig, vi syns.


Jag älskar dig farfar ♥ 



RSS 2.0