Håller fast i att November är en riktig skitmånad.

Det är mörkt när du cyklar till skolan och det är mörkt när du cyklar hem igen.

Igår (19 nov) var den sämsta dagen på länge, riktigt länge.

Har inte haft en så dålig dag på länge, inget gick min väg och humöret var verkligen inte på topp.

Det går i en period där man saknar allt å alla, de man en gång hade.

När tankarna vandrar åt ett annat håll, när man ständigt blir påmind om vad man haft, men inte längre har.

En riktig skitperiod. Om det beror på November eller perioden det vet jag inte. Kanske både och.

Fick ett riktigt tråkigt besked nu ikväll som heller inte gjorde någonting bättre.

Den enda frågan jag ställer mig själv om och om igen är, varför?

Det är så det är helt enkel. Jag får leva med det. Det blir bättre, nångång.

 

November har ändå fört med sig något bra, såsom

Petra fyllt 18år och hennes 18årsfest.

En annan fin person har fyllt 18 och även fått körkort.

Jag har fått reda på att jag faktiskt fått jobb, som jag inte trott.

Lite mer tid i älgskogen och där jag trivs som fisken i vattnet.

Men även att det varit en veckas höstlov och ledighet.

Det har säkert varit något mer som jag inte kommer på just nu också.

 

So long.